CAN-bus

CAN-bus (Controller Area Network) är en kommunikationsprotokollstandard som används för att överföra data mellan elektroniska enheter i ett fordon eller andra industriella system. Protokollet har utvecklats av Bosch och introducerades för första gången 1983. Sedan dess har det blivit standarden inom fordonsindustrin och används också i andra industriella tillämpningar.

CAN-bus är en differentiell buss, vilket betyder att den använder två ledningar för att överföra data, en för hög och en för låg spänning. Detta minskar risken för elektromagnetisk störning och ger en mer pålitlig dataöverföring. Bussens hastighet kan variera från några kilobit per sekund upp till flera megabit per sekund, beroende på tillämpningen.

Ett CAN-bus-system består av flera enheter som är anslutna till bussen, inklusive sensorer, kontrollenheter och aktuatorer. Alla enheter på bussen kan kommunicera med varandra genom att skicka och ta emot meddelanden i en standardiserad format. Meddelanden skickas via bussen i form av paket, som innehåller information om avsändaren, mottagaren, typen av data och andra parametrar.

CAN-bus har flera fördelar som gör den till en populär standard inom fordons- och industriella tillämpningar. Bland annat är det en mycket pålitlig kommunikationslösning som kan hantera stora mängder data samtidigt. Det är också enkelt att ansluta flera enheter till bussen, vilket gör det enklare att integrera olika system i en enda plattform. Slutligen är CAN-bus relativt billig och lättsam att implementera, vilket har bidragit till dess utbredda användning inom fordonsindustrin.